ullae

Idag fick jag höra så hemskt av min hudterapeut om hennes
systerson, 2 år, som igår fick diagnosen leukemi. Han ska
påbörja behandlig idag med allt vad det innebär för både
honom och hans familj.
Vilken vanmakt, sorg, vrede, rädsla, chock och total
overklighetskänsla det måste vara när något så hemskt
drabbar ens barn!

Sen pratade jag med min svägerska och vi kom in på
föräldrar som "överger" sina barn för en ny man/fru...
Vi kunde inte riktigt förstå hur något kunde vara viktigare
än ens barn... Hon hade en väninna vars pappa dök upp 
efter 18 års frånvaro och ville ha kontakt igen.

Åkte hem från stan med huvudet fullt av tankar. Barn...
Visst vill man med jämna mellanrum lägga ut dem på
Blocket för en billig penning ; ) när de har sina
pre-tonårs-psykbryt eller när de är så intensiva att 10
duracellkaniner hade varit att föredra.
Men ändå....
VAD skulle jag vara utan dem? De är ju det mest FANTASTISKA
jag har i mitt liv! Jag kan inte tänka mig ett liv utan dem, att inte
få träffa dem varje dag skulle slita hjärtat ur kroppen på mig!

Alltså, mental note to myself; slutat tjata på barnen om sånt som
egentligen inte spelar någon roll, stanna upp och lyssna på dem
(även om det handlar om hur man kommer vidare i Harry Potter
5-7, för 100:ade gången), passa på och kryp lite närmre och mys
när någon av dem kommer och vill sova i vår säng om natten
(det går alltid att preparera en dålignattssömn med en extra kaffe
dagen därpå), umgås och gör saker tillsammans med dem och se
dem för vad de faktiskt är - de finaste i mitt liv! 



Nej, nu ska jag nog gå och hämta mina älsklingar från skolan
lite tidigare än vanligt..

Pyssar, Kramar och Kärlek

P.s de fina bilderna har den begåvade Pernilla Schwantes tagit,
kika på vad hon gör på; www.knivskarpt.se